Den 9 september 2012 var vi och hämtade Gizmo hos sin dåvarande familj. Redan då var han ett riktigt yrväder, en liten buse. Han hade otroligt mycket hyss för sig och så väldigt mycket överskottsenergi. Och trots charmen i det var det också stundtals väldigt jobbigt. Men vi har kämpat och tränat och nu är han nästan en helt annan hund, trots att han fortfarande har en del egenheter för sig (de flesta skrattar vi bara åt, för oftast är han otroligt rolig), men den ofokuserade, lättdistraherade och näst intill outtröttliga hund som var ungefär överallt och ingenstans har förvandlats till en lugn, harmonisk och trevlig hund. Han vet vad han vill och är riktigt envis, men lär man sig hitta rätt knappar så är han fantastisk att träna med!
Vi har fortfarande en del kvar att jobba på, men det kommer sakta men säkert.

 

Gizmo är min bästa vän, och jag ser fram emot alla fantastiska år jag ska få spendera med honom. Vi har hittills provat på allt möjligt tillsammans, bland annat svampsök, lydnad, agility och freestyle. Och vi har kommit fram till att freestyle är det som passar oss båda bäst. Så fort jag tar fram klickern lyser hunden upp! Men det gäller att sluta när det går som bäst, för den här hunden tappar lätt fokus om det blir för långdraget. 
Vi är än så länge bara i "startskedet" av vår freestyleträning, eftersom första året mest gått åt till att träna vardagslydnad. Men vi ser fram emot många roliga träningar och kanske, kanske även tävlingar i framtiden!