Lägesuppdatering

Allt går bra med lilla voffen. Han var lite orolig i början, men nu har han vant sig allt mer och han verkar trivas. Blir överlycklig när jag kommer hem efter skolan och han verkar förstå att det är jag som är hans ägare. De andra är mer familj. Fast han lyssnar precis lika mycket på dem (alltså lite med ena örat, bara) som på mig, och det vill jag. Jag vill att alla ska ha lika hög rang i familjen. Eller hur man ska säga det.

I alla fall. Allt går bra. Han är så sjukt busig och jag har precis provat klicka in honom för första gången. Det gick... Bra. Jag tror han ogillade ljudet av klickern. Så han valde att strunta i godisen. Men jag gillar att han reagerar så starkt på ljudet. Det tror jag betyder att det kommer ha större effekt och därför går det nog bra med klickerträningen också.

Livet med hund är underbart. Men vi har inte kunnat börja med någon direkt träning än. Han är för ny här. Så jag känner att han inte är redo. Men sen ska vi köra på!

Här är mitt krulltroll i soffan! (fast han inte får för mamma och pappa).

Äntligen är han här.

Nu har jag äntligen min hund här. Äntligen-äntligen. Han är så fin. I bilen var han väldigt stressad. Men det är ju inte konstigt. Här hemma har det gått riktigt bra. Han är lugn och snäll och fin och allt är bra. Han har lekt lite, provat ligga i min säng och sprungit upp och ner i trappen. Som för övrigt blivit hans favoritdel i huset. Han har ätit lite grann. Men inte alls mycket. Fast det är väl ganska normalt.

Han har fått vara ute lite och han går bra i kopplet när man tröttat ut honom lite. Han har väldigt mycket överskottsenergi.

Men allt går bra och han är perfekt och jag är så glad.
Äntligen har jag fått min hund.

I övermorgon!

Nu är det fredag, jag är ledig och i övermorgon får jag äntligen min hund. Det är så bra.
Det mesta är i ordninggjort. Jag har köpt det jag behöver. Det mest grundläggande, liksom. Det är bara städningen kvar nu. Både utomhus (alla kaninburar) och inomhus.
Jag kan liksom inte fatta det. Det är så konstigt. I övermorgon får jag äntligen min hund. Det känns hur bra som helst.
Jag längtar så mycket.

Sex dagar kvar.

Nu är det mesta färdigt. Jag har mat- och vattenskål, koppel och några bäddar. Som jag gjort själv. Och en bia-bädd som jag får av mina fina morföräldrar (ägarna till Sabina, hunden i headern). Några leksaker har jag också.
Halsband, bilbur och hans leksaker får jag med honom.
Det känns så himla bra, det här. Men jag längtar. Så det nästan gör ont. Vill att tiden ska gå fortare.
Jag ska städa nu i veckan. Både kaninburar, mitt sovrum och i resten av huset.
I helgen tänkte jag göra lite eget godis också. Kanske torka blodpudding. Hoppas han gillar det. Men matmotiverad var han, i alla fall.

Det är ju helt otroligt. Min alldeles egna hund.
 

 

Köpt ett koppel

Jag och min syster tittade förbi på arken zoo idag och hittade ett superbra koppel som jag velat ha rätt länge. Men det har inte funnits där tidigare.
Annars är arken zoo grymt bra på hundsaker. Och allt annat också för den delen. Affären är superstor och jättefin och fräsch och deras sortiment är verkligen brett!

Jag köpte i alla fall ett rött reflexkoppel från hurtta. Det blir superbra!

Åh, på söndag får jag honom!

Äntligen!

Nu. Nu idag har jag varit och hälsat på min framtida hund för första gången. Han heter Gizmo. Och är två år. Har haft mejlkontakt med hans ägare en tid. Och idag fick vi äntligen träffas.
Jag såg honom genom fönstret när vi hade ringt på dörren, och redan då visste jag att det var rätt hund.
Trodde jag tyckte namnet Gizmo var så fult. Men inte på honom. På honom var det perfekt.
Han är så fin. Men de har klippt honom väldigt kort. Fast det gör liksom ingentig.

Så, på söndag nästa vecka åker vi och hämtar honom. Provar i tre veckor, och om allt går bra stannar han för evigt.

Jag är så lycklig.

RSS 2.0